De kommer men jag trycker bort dem. Varje gång kunde de inte bry sig mindre, de triggas och ger igen för att jag är fientlig. De bryter sig loss som fucking Houdini. De blir jävligt arga. Så jag försöker att göra precis tvärt om. Jag släpper in dem.

 

De rusar in, för att jag låter dem. Kom då. Skölj över mig då. Jag sköljs över av allt det dåliga som jag bundit fast långt bort ifrån mig själv. Det hjälper. De inser att jag inte är rädd. Jag kan ta att ångesten får härska just idag, för att jag kan vara stark imorgon istället. Idag får jag låta det onda samleva med mig, jag låter det successivt filtreras bort det när jag gråter. Långsamt och smärtsamt men det går.

 

"Bli inte rädd försök inte trycka bort"

"Bara fokusera på att hålla dem stilla"

 

Min mamma är bäst.